Hoppa till textinnehållet

Hej, vi hjälper dig gärna!

Välkommen att skriva din fråga nedan för att snabbt få svar på vanliga frågor. 

Ställ din fråga här

Bohusbloggen

Välkommen till bloggen för norra Bohusläns bästa. Här blandas allvar med skämt och intressanta nyheter varvas med roliga tankar. Bloggen kommer att gästas av några av norra Bohusläns bästa profiler. Allt från företagare och föreningseldsjälar till anställda här på banken. Varje gästbloggare föreslår nästa så det är NI som bestämmer innehållet. Trevlig läsning!

Ju fler man är desto roligare blir det!

Kicki Sjögren äter en semla
Kikki Sjögren, äter en semla

Tack för fina ord Roland och för stafettpinnen.


Jag heter Kikki Sjögren, är småföretagare och har mitt hjärta i Grebbestad, där jag är född och uppväxt. Många är vi nog som bär på minnen av människor som på ett eller annat sätt påverkat vårt liv med sina ideella krafter och stora engagemang precis som Anna-Lena skrev i det första inlägget av Bohusbloggen. Men hur kommer det sig att vissa människor har lättare för att kliva på det ideella tåget än andra?

Jag själv har alltid skojat och sagt att jag fått det i modersmjölken från min mamma, Kerstin Sjögren. Min mamma har alltid funnits där och verkat som en ideell själ. Antingen i ett företagssyfte, då hon och min pappa drev bageri i många år när Grebbestad bara var i sin linda. Eller i dansklubben Västkustbuggarna som var det jag och min syster ägnade oss åt på vår fritid (vi snackar mitten av 80-talet). Alla dessa tävlingar och resor kors och tvärs över Sverige och faktiskt även utomlands! Det var tajder det. Min mamma var fantastisk med det. Ingenting var för jobbigt eller för arbetsamt att genomföra, alltid en positiv inställning!

Nej, jag tycker det är jätteroligt och det ger otroligt mycket energi när man är en skara människor som tillsammans skapar ett evenemang ihop! Vi är ett gäng företagare i Grebbestad som med gemensamma krafter försöker hålla liv i Grebbestads Carnevalen. En snart hundra år gammal tradition, med kortegevagnar, dans och underhållning. Detta är en utmaning då vi sliter med stora kostnader, men det som är riktigt trist är nog det sjunkande intresset för kortegevagnarna. Jag har själv varit med de senaste 3 åren med ett ekipage för Sjögrens i backen och vi har haft fantastiskt roligt ihop med vår personal! Verkligen!

Så en uppmaning för 2020, Vi ses väl i Carnevalståget? Kom igen nu!

Kram å kärlek från mig,

Kikki Sjögren

2020-01-22

Ger du så får du

Roland Andersson spelar gitarr
Roland Andersson med sin gitarr

Med varm hand greppar jag stafettpinnen från Linda och Lena. Jag, det är Roland Andersson, en positiv inföding boende på Rossö, en av de vackraste öarna i norra Bohuslän. Rossö ligger 17 km söder om Strömstad och 25 km norr om Tanumshede. Här har jag bott hela mitt liv med undantag för några år då boendet låg på andra sidan bron, (jajjemen, bro finns!) endast några kilometer undan mitt kära Rossö.

Människor.
Ja just det, människor. Alla dessa på olika sätt fantastiska varelser, det är och har varit mitt liv eftersom jag föddes in i servicenäringen. Mor och far drev camping och kiosker på somrarna här på Rossö, där jag och min tvillingbror Lennart och lillasyster Gunilla fick hjälpa till. Vår mor Ingegerd tog under vår uppväxt hand om ett 20-tal fosterbarn så periodvis var vi många syskon. Kan tro att jag präglades av det och påverkades att bli den jag blev. Att kunna ge och få tillbaka ger en känsla som skapar kraft och styrka för att kunna ge ännu mer. Vara aktiv och känna gemenskapen med de övriga i en förening är också en social grej, för min del är det Överby IF.

Min uppgift är fortfarande att hjälpa andra. Det kan göras på många olika sätt, till exempel laga något som gått sönder, uträtta ärenden eller bara lyssna på någon som behöver prata. Det ger så mycket tillbaka. Tänk, bara en så enkel sak som ett leende kan rädda dagen för någon.

Arbete.
Jag har under mitt liv haft många olika anställningar, egna företag just inom service och så vidare. Men det mest fantastiska jobb jag haft och fortfarande har är jobbet som vaktmästare på Hedegården i Tanum. Kom hit i februari 2008, här har jag utvecklats ytterligare som människa. Jag har även en helt fantastisk tjänst som hemvaktmästare, en tjänst som ska eliminera fallrisker för äldre där jag hjälper till så de slipper klättra. Kuskar runt i hela kommunen och träffar en mängd härliga människor.

Musik.
Vad vore livet utan musik? För de flesta tror jag att det skulle vara annorlunda. Tänk glädjen, gemenskapen och allt som skapas runt den. Jag spelar och sjunger varje onsdag med demens-avdelningarna på Hedegården. Musiken lämnar aldrig sinnet. Det berör mig starkt när någon av deltagarna, vilken jag vet är kraftigt dement, börja sjunga med i en låt helt klockrent. Då får jag en tupp i halsen, musiken triggar i gång, fantastiskt. Jag älskar dessa stunder.

Hobby.
En hobby borde alla ha, jag har kanske för många. Veteranbilar, lanthandelsmuseum, ukulelegrupper, sjung och spel samt Bullarrevyn. Men det ger så otroligt mycket tillbaka. Jag är så tacksam, och som ni säkert förstår så har jag en snäll och förstående fru. Oavsett väder avslutar jag med Evert Taubes rader:
………………….det är en solig morgon i norra Bohuslän

Med ytterst vänliga hälsningar

Roland

2020-01-08

Linda och Lena från Lurs Bygdegård

Bild på Linda och Lena i Lur
Lena Östberg och Linda Bäck

Tacksamma över att få ta emot stafettpinnen från Anna-Lena.


Vi är två inflyttade utbölingar som har hamnat i Lur, en från Bottna och en från Jore. ”Gå med i Sockenföreningen” sa dom, ”Då lär ni träffa och lära känna folket i bygden”. Det sa dom till alla andra nyinflyttade också. Så där satt vi med alla andra som ville lära känna äkta Lurbor. Det var dock inte så många som var från Lur…


Lena har nu varit med i 23 år och Linda i 19 år. Så nu borde vi räknas som Luringar! (tycker i alla fall vi) Vi har under våra år i Lur upptäckt att det är en väldigt trevlig bygd att bo och verka i.

Sedan några år tillbaka tog Sockenföreningen över Lurs Bygdegård och det har gett oss stora möjligheter att skapa en mötesplats och events för stora som små och gammal som ung. Många ställer upp och arbetar när vi har behov av hjälp. Det senaste är ett stort arbete med att installera en ny avloppsanläggning. Vi har dansfika varannan onsdag där ungdomar får vara med och hjälpa till. Det gäller att drilla dem in det ideella tidigt då det är de som ska ta över sedan och det ska ju vara roligt!

Mycket rör sig kring vår Bygdegård: Lurs Backyard Ultra som har satt Lur på kartan inom löparkretsar, mopperally, måndagspingis, skytteföreningen i källaren, dans på onsdagar med Tanums gammeldans-förening. Vi har julmarknad och valborgfirande. Skolan har sin årliga julfest här och vi hyr även ut till privata tillställningar.

Det roliga med att jobba ideellt är att känna gemenskap och jobba för ett gemensamt mål som ger glädje åt många. Vi i föreningen har många roliga idéer och som ”tur är” blir bara några förverkligade. Det är högt i tak. Ibland satsar vi stort och vinner lite. Vi hyrde in kapten Kuling och hade ansiktsmålning. Det kom bara fem barn. Det visade sig att det var två stora barnkalas samma dag...
Vi hade en strålande idé om Skänkis. Kom och ge bort din gamla bröte. Ingen ville ha något. Konstigt…

Föreningen tar gärna emot förslag på nya aktiviteter så ifall du har några kontakta oss gärna eller rättare sagt kontakta Martin Bäck.

Vi är inte ensamma om att fixa allt utan vi vill även hylla våra övriga engagerade eldsjälar, både i och utanför föreningen. Alla drar vi ett (eller många) strån till stacken.

Vi ses i Bygdegården!

Lena Östberg och Linda Bäck

2019-12-03

Vad vore världen utan Eldsjälar?

Anna-Lena i startblocken

Jag är så imponerad av alla dessa eldsjälar som finns runt omkring oss. De är verkligen skillnaden som gör skillnaden. De utmärker sig genom ett stort engagemang, har ett enormt ”driv” och får saker och ting gjorda antingen själva eller med hjälp av andra. Man hittar dem framför allt inom föreningslivet men de finns även på andra ställen och alla känner vi en eldsjäl.

Hur skulle föreningslivet se ut om de inte fanns? De jobbar ofta helt ideellt och bjuder frikostigt på sin tid för att andra skall trivas och ha det bra. Man undrar vad det är som gör att de här personerna tar ett kliv fram när andra ”bara” följer strömmen.

Jag minns första gången som jag träffade en eldsjäl, det var 1972, jag var sju år och skulle börja träna friidrott i idrottshallen i Tanumshede. Det var flera ledare som tog hand om träningen, men jag minns speciellt en och han var alltid där, det var Karl-Erik Axelsson. Tyvärr lever inte Karl-Erik längre och jag fick aldrig möjlighet att tacka honom för allt det arbete han lade ned på mig och alla andra som var aktiva inom friidrotten på den tiden. Men jag vill så här postumt tacka honom för att han gav oss en meningsfull fritid, att han ”peppade” oss att träna, att han tog med oss ut på tävlingar. Men han gjorde även något annat, något som jag ofta tycker saknas idag, han ställde krav. Krav på närvaro, krav på att vi hade med våra grejer och krav på att vi hela tiden skulle försöka förbättra oss utifrån vår egna förmåga.

Sedan 1972 har jag i olika sammanhang mött många eldsjälar och jag är lika imponerad av dem alla. I mitt arbete ser jag att eldsjälarna inte bara gör skillnad för enskilda individer utan de gör även skillnad för hela samhället. Det är så otroligt viktigt att det finns något meningsfullt att göra, inte bara för våra barn och ungdomar utan för människor i alla åldrar. Det bidrar till trivsel, samhörighet, ger sociala nätverk och motverkar utanförskap.

Trivs man så vill man bo kvar eller flytta hit vilket skapar arbetstillfällen och ger underlag för skola och omsorg, det ger skatteintäkter och bidrar till den lokala tillväxten.

Som VD för Sparbanken Tanum är det extra roligt att allt detta sammanfaller med bankens vision och affärsidé. Det ligger även i vårt intresse att det finns en lokal tillväxt, det är därför som vi låter en del av vinsten gå tillbaka till olika ideella föreningar och projekt.

Med vänliga hälsningar från världens bästa plats – Norra Bohuslän!

Anna-Lena

2019-11-13