– Man kan ju börja med att konstatera att klimatförändringarna på tio års sikt sannolikt både får positiva och negativa konsekvenser för spannmålsodlingen. Till de positiva kan vi räkna en längre växtodlingssäsong, med tidigare vårar, längre höstar och mildare vintrar. Till de negativa hör problem med vattentillgången, värmestress, mer och nya skadegörare och andra och fler ogräs, säger Gunnel Hansson.

Om det här i slutändan kommer att göra förutsättningarna för spannmålsodling bättre eller sämre, är svårt att ge ett entydigt svar på.
– Utfallet kommer sannolikt att vara olika i olika delar av landet och variera mellan grödorna, eftersom klimatförändringen gör att växtzonerna flyttas norrut med ungefär en mil om året. Redan nu kan vi som jobbar i Skåne se hur sockerbetorna går som tåget, medan vetet står och stampar. I Mellansverige har både höstraps- och höstveteodlingen gått kraftigt framåt det senaste årtiondet och snart är det väl Norrlands tur, säger hon.

Specialsortiment och kvalitetskoncept

Gunnel Hansson tror inte att vi kommer att få se särskilt många nya eller nygamla grödor på åkrarna under det kommande decenniet.
– Konventionella spannmålsodlare kommer inte att odla sötlupin, quinoa eller gråärt i någon större omfattning. Grödorna ger för låga skördar. De passar bättre i ett specialsortiment, troligen ekologiskt, där det går att ta ut ett merpris. Jag tror snarare att de större spannmålsodlarna kommer fortsätta att odla dagens grödor, men jobba mer med kvalitetskoncept och mindre med att sälja bulk. Ett exempel på det är Oatly som håller på att ta fram ett odlingskoncept för sina havrebaserade produkter. Jag tror också att kolinlagring i marken kan komma som en joker i leken för lantbruket framöver. Det kan innebära inskränkningar i odlingen, men kanske också skapa möjligheter för lantbrukare att sälja kolkrediter, säger hon.

Den stora ödesfrågan

Parallellt med de utmaningar som klimatförändringarna för med sig, löper frågorna om kemiska bekämpningsmedel och genmodifiering.
– GMO eller inte är en politisk fråga. Medan den diskuteras på olika nivåer rullar växtförädlingen på mot bättre sorter. Den stora ödesfrågan nu är snarare var diskussionen om glyfosat kommer landa, säger hon.

I Tyskland har man nyligen beslutat att bara tillåta glyfosat vid plöjningsfri odling och helt förbjuda substansen från 2024. Var EU och Sverige hamnar är fortfarande en öppen fråga.
– Trenden är tydlig. Fler och fler kemiska produkter försvinner ur arsenalen av hjälpmedel, samtidigt som vi kommer att få tampas med resistens, fler ogräs och nya skadeinsekter. Det kommer att ställa stora krav på lantbrukarnas kompetens, inte minst när det gäller biologi. Jag tror att vi kommer få se mer av precisionsodling, nya jordbearbetningskoncept och smarta växtföljder. Spannmålsodlingen kommer att förutsätta ett stort mått av fingertoppskänsla, kunnande och engagemang och lämna mycket lite utrymme för ett passivt brukande av jorden, säger hon.