Bristen på insats- och råvaror som vi nu ser är ett resultat av:

  • En överraskande snabb och stark återhämtning, stöttad av rekordlåga räntor och omfattande statliga stödpaket. Uppsvinget har ökat farten i takt med att restriktionerna hävts.
  • Efterfrågan på varor är större än utbudet, inte minst när det gäller halvledare (mikrochips). I början av pandemin annullerade fordonsindustrin sina beställningar av halvledare på bred front. Nu ropar bilindustrin efter produkterna, i hård konkurrens med bland andra mobil- och datortillverkarna, som fått extra skjuts av den ökade digitaliseringen. Den globala bristen på halvledare är omfattande. Tillverkningen sker till största delen i Asien och det är osäkert när produktionen kommer att vara i takt med efterfrågan igen.
  • Det saknas containrar och transportmöjligheter och det har lett till brist på ett stort antal varor, både för producenter och konsumenter. Bristen beror bland annat på att tomma containrar befinner sig "fel ställen". Pandemin och restriktionerna har försvårat och försenat lastning och lossning.
  • Fortsatt smittspridning har lett till nya nedstängningar, som bland annat gör att produkter och råvaror fastnar på vägen mot slutkunden.

Konsekvensen av det här blir långa leveranstider och varubrist. Det kan, i värsta fall, leda till produktionsstopp. Vi har sett det inom fordonsindustrin både i Sverige och utomlands. Produktionsstörningar fortplantar sig i leverantörsleden och påverkar även mindre företag och underleverantörer. Håller problemen i sig, kan nedstängningarna sprida sig till fler branscher och i förlängningen leda till personalneddragningar. Vi är inte där ännu, men riskerna har ökat.